Hur man sköter sina maskar

Temperatur

Miljö

Mat

Hur man startar

Tömning av komposten

Ett gammalt kylskåp

Problem

Lyxversionen: Med höns

Länkar

Tillbaka till trädgårdssidan

Kompostmasken, Eisenia foetida är en röd och livlig liten krabat som trivs i en miljö där det finns mycket mikroorganismer, t.ex. i komposter, gödselstackar eller liknande. Till skillnad från den vanliga daggmasken, Lumbricus terrestris, förekommer den sällan ute i fria jorden. Där är helt enkelt för magert för den. Den kraftigt röda färgen beror på att den har mycket av samma röda färgämne, hemoglobin, som finns i vårt eget blod. Med hjälp av det kan den klara sig i miljöer där mikroorganismerna har tagit hand om det mesta syret, som i en komposthög eller i kanten på en gödselstack.

Temperatur: Kompostmasken är aktiv i en temperatur mellan tio grader och uppemot trettio grader. Under tio grader överlever den visserligen, men den äter inget, och det är ju bland annat därför vi har den som husdjur. Blir det över trettio grader i komposten brukar den rymma fältet.

Upp

Maskkompostens miljö: Som nämndes trivs masken mellan 10 - 30 grader, bäst vid vanlig rumstemperatur. Vid själva komposteringen alstras en hel del värme, så det gör inget om den står i ett ganska svalt utrymme, t.ex. i ett garage. Ett utrangerat kylskåp är helt idealiskt att förvara komposten i. Genom sin isolering håller det temperaturen även om det är ganska svalt, och det är lätt att hålla rent.

På samma sätt kan man också ställa lådor med hål i bredvid varandra. Maskarna känner lukten av mat och kryper över till den nya lådan. Man kan göra en låda som en bänk eller soffa som man isolerar inuti med frigolit och ställer på balkongen. På så sätt får man en masksoffa i stället för ett maskskåp.

Nu, när jag har flyttat till Lund, har jag varken kylskåp eller höns. Jag har i stället byggt en maskkompost av isolerade Lecablock.

Upp

Mat: Kompostmasken lever av mikroorganismer, som svampar och bakterier. Genom att äta material som innehåller mycket sådana kommer den åt dem. Det den inte kan äta upp kommer ut i andra änden som en jordliknande massa. Det som inte är omsatt är lätt tillgängligt för nya jordbakterier, och det upplösta materialet är utmärkt för växter att växa i. Masken är en utmärkt återvinnare, dvs. den gör växtnäringsämnen tillgängliga för växterna igen. Man matar alltså oftast inte masken själv utan de mikroorganismer den lever på. I själva verket bildar masken, mikroorganismerna och kompostmaterialet ett sammanhängande system, maskkomposten. Den kan ta hand om allt organiskt material, t.ex. hushållspapper, lökskal, apelsin- och potatisskal, kaffesump, sådant man torkar upp ur slasken, hårstrån eller möglig äppelmos osv. Naturligtvis kan man också ge den alla slags matrester, men det kan medföra andra problem som man måste se upp med. Mer om detta nedan.
Det enda man måste vara försiktig med är starkt salta rätter, t.ex. saltlag och salt fläsk och sill, eftersom saltet kan döda mikroorganismerna. Man kan laka ur sådant i vatten ett tag innan man ger det till maskkomposten.

Upp

Hur man startar: När man startar en maskkompost börjar man med att samla ihop lite avfall av läckraste slag, t.ex. kaffesump och blött hushållspapper som man torkat ur vasken med. Detta lägger man i en kompostbehållare, där man också lägger sin nya maskkultur. Den innehåller också en hel del jord, så maskarna har med sig de mikroorganismer de är vana att äta. Man börjar inte med mer avfall än kanske dubbla den volym som själva startkulturen har. Det går också bra med mindre. Ovanpå lägger man en plastpåse eller dylikt lite löst, så att maskkomposten inte torkar ut.

Snart märker man att maskarna har börjat föröka sig och ligger ovanpå komposten, under plastpåsen, när man tittar efter. Då är det dags att ge dem lite mer mat, dvs. hushållsavfall. Så fortsätter man och ger dem lite mer för varje gång, tills maskkomposten snart (efter någon eller några månader) tar hand om allt man kan producera av organiskt avfall.

Upp

Tömning av komposten: Om man har ungefär tre lådor som beskrevs ovan, rymmande 20-30 liter var, och ställer ny ovanpå (eller vid sidan av) när den tidigare är full, dröjer det ungefär ett år innan avfallet från en normal fempersoners familj fyller den sista lådan. Det som finns i den första lådan ser då ut som, luktar som, och är jord. Det är mycket lämpligt att använda för att gödsla trädgårdsväxterna. Allra bäst är det att odla squash eller andra krävande växter i.
Vill man använda det för att gödsla blommande krukväxter får man vara lite försiktig. För rik jord åt t.ex. pelargoner gör att de får massor av jättestora blad men inte är så intresserade av att blomma. En matsked per planta räcker.

Upp

Problem: Precis som med alla andra husdjur kan man få problem med maskkomposten, även om den för det allra mesta klarar sig alldeles utmärkt själv. Många av de problem det är fråga om beror på att vi skapar en miljö som andra än maskarna också trivs utmärkt med. Jag räknar här upp några av dessa och hur man kan komma till rätta med dem.

Maskarna försvinner: När man sätter en ny kompost är det viktigt att man får med ordentligt med det material maskarna tidigare bodde i. Det innehåller puppor till nya maskar, och det är egentligen dessa som bildar den nya komposten. De maskar man ser i startkulturen dör oftast undan. Finns det dåligt med puppor blir det ingen ny kultur. När de väl har kommit igång brukar det sälla blir några sådana problem. Ger man dem mycket surt material kan man skada maskarnas tänder (i muskelmagen). Då kan det vara lämpligt att också blanda in lite trädgårdskalk (kalkstensmjöl).

För vått: Detta kan man märka på att det droppar om komposten, eller på att man får små (3 - 4 mm) svarta flugor (fönsterflugor, Scenopinus) på fönstren. Man känner igen dem på att de alltid vandrar alltid uppåt, flyger ned ett stycke och vandrar uppåt igen, högst upp på fönstren. De är små rovflugor, egentligen harmlösa, men man kan irritera sig på dem ändå.
Motmedel: Öka genomluftningen. Sluta upp att fukta komposten. Blanda lite torv i den. Lägg lite torv i ett lager ovanpå den.

För torrt: Detta märker man på att det inte finns några maskar i kompostens mitt, bara i kanterna, och att vita svamphyfer (torrmögel) breder ut sig där.
Motmedel: Fukta. Man kan hälla på så mycket vatten att det rinner rakt igenom komposten. Den vätska som rinner igenom kan man samla upp och späda blomvattnet med om växterna ser hungriga ut. Det är ett utmärkt gödselmedel, bättre än sådant man kan köpa i affärerna. Se också till att kompostens ovansida sluttar inåt mot mitten, så att den fukt som kommer med maskmaten rinner in mot centrum, där det alltid är torrast och varmast.

Fruktflugor: Irriterande men harmlösa 2-3 mm stora flugor med randig bakkropp. Dras till fruktlukt. Mycket apelsinskal i komposten gör att de kommer dit. Täck över med ett lager torv eller jord så försvinner de.

Vanliga (hus)flugor: Beror ofta på att man har lagt saker i komposten som dessa tycker om, t.ex. matrester, ostkanter, köttbitar, fuktigt bröd och annat smått och gott. Fluglarverna älskar det, och flugmammorna är specialister på att leta upp sådant och lägga sina ägg där. Motmedel: Strö över jord eller torv och ha sönder matresterna i mindre bitar innan de kommer på komposten. Det tar bort lukten, och maskarna hinner före flugorna.

Upp

Lyxversionen
Jag har själv löst problemet med flugor genom att helt enkelt inte lägga flugmat i komposten. Jag har nämligen lyxversionen av maskkompost - fem höns i garaget också (en per familjemedlem är lagom). De äter flugmaten och gör om den till hönsägg i stället för flugägg.