För att våtparken skall fungera under en längre tid och inte hamna i en HEAP-fälla måste strandkanternas växter skördas och bortföras kontinuerligt. De växter som valts ut är sådana som etablerar sig snabbt, ger stor biomassa och lätt kan skördas. (Egentligen skulle de allra bästa växterna vara s.k. ogräs, t.ex. kirskål (Aegopodium), men att införa sådana stötte på motstånd från parkförvaltningen.)
Dessutom har en del kvävefixerande växter valts ut, eftersom N/P kvoten är låg .

Artsammansättningen är ungefärligen lika i de tre delarna. Avsikten med den valda artsammansättningen av växtena i markbäddarna är att försöka imitera en strandkant.

Våtparken använder sig av de naturliga processer som förekommer i en vanlig strandkant. Växterna tar med sina rötter effektivt upp de små mängder fosfor och kväve som finns i BDT-vattnet, samtidigt som jordbakterier eliminerar sjukdomsalstrare.

Kväve som läcker från rötterna, eller ett kväveöverskott som kan uppkomma i vattnet (genom att man t.ex. övergår till helt fosfatfria tvättmedel) kan tas upp av gräsen eller, i sista hand, denitrifieras i den vattenmättade marken i strandkanten under starr, säv och blomvass eller andra strandväxter som tillsammans fungerar som en liten rotzonsanläggning.

Bädden är därför mäktigare i början på varje avsnitt för att lämpa sig för träd som björk och al. Både björken och alen utvecklar snabbt ett rikligt rotsystem och kan suga upp stora mängder vatten och växtnäringsämnen under vegetationsperioden. Närmare de ingående dammarna tunnar jordlagret ut för att övergå till ett översvämningsområde närmast dammen. Där planteras Salix - arter som har en god förmåga att växa snabbt och tillgodogöra sig växtnäringsämnen. Undervegetationen kan med fördel bestå av vanliga s.k. ogräs, t.ex. kirskål (Ægopodium) och älgört (Filipendula), eftersom dessa har en särskilt god förmåga att etablera sig och att effektivt ta upp växtnäringsämnen.

I BDT-vattnet kan man vänta sig en låg N/P-kvot, bl.a. på grund av användningen av fosforhaltiga tvättmedel i hushållen. Detta motiverar ett inslag av al, som kan fixera kväve ur luften med hjälp av mykorrhiza, t.ex. alar och havtorn. Havtorn kan dessutom komplettera alen genom sin förmåga att lyxkonsumera fosfor.

De växter som valts är sådana som naturligt förekommer i strandkanter och har en chans att sprida sig och anpassa sig till de olika miljöer som uppkommer i våtparken.

I strandkanterna har färdigrotade plantor planterats i s.k. strandmattor med olika artsammansättning. Mattorna kommer från Nordiska Gröntak AB i Vislanda. Planeringen av planteringen, liksom utformningen av själva våtparken har utförts av Gröna Rummet AB i Kalmar.

Så småningom kommer naturligtvis andra växter att vandra in, och vissa ytor har lämnats fria för att elever från skola och högskola skall kunna plantera in arter de funnit under exkursionerna.

De växter som från början planterats är följande:
 

För dem som vill titta närmare på dessa växter finns de flesta här.