Holma35
Growing Jerusalem Artichoke
Jordskockans (Helianthus tuberosus L.) namn kommer
från arabiskans Al-Kharshuf som betyder jordknöl, som sedemera
har blivit 'artichoke' på engelska och därefter 'ärtskocka'.
Det vanliga svenska namnet Jordärtskocka är därför
en tautologi (jordjordknöl!), varför jag väljer att utesluta
'ärt', som ju egentligen bara är missvisande, och dessutom
en tautologi.
Vill du köpa några knölar till utsäde? 5 kr/st
plus porto.
Skönhet, mat och vindskydd
Hursomhelst så är den en utomordentigt praktfull
och lättodlad växt: Det räcker med att man glömmer
kvar en rotbit i jorden så har man en planta nästa år
också! Man brukar säga att det enda sättet att bli av
med jordskockorna är att flytta ifrån dem.
Jordskockan finns i flera variteter, de två viktigaste typerna är
de som ger blommor på hösten och de som inte gör det.
Olika variteter har också olika 'knöliga' knölar. En del
är riktigt släta och lättskalade.
Tillväxten hos knölarna är bäst på senhösten,
varför det är bäst att låta dem stå kvar så
länge som möjligt. De brukar klara sig i jorden hela vintern,
men är jorden frusen kan de vara besvärliga att få upp.
Man kan lägga halm över jorden när man har tagit bort stjälkarna
på senhösten, så fryser det inte, och blir enkare att
ta upp på vintern. Tar man upp knölarna så är det
bäst att lagra dem som morötter, i fuktig sand, eftersom skalet
är inte så tätt som hos potatisen och knölen lätt
tappar fukt och blir mjuk.
Om
man bara tar upp det man behöver och lämnar resten i jorden
dröjer det inte länge förrän man har en tät häck
av jordskockor.
Den här variteten blommar i augusti -september med solrosliknande
blommor.
De
liknar små solrosor och håller sig några dagar om man
tar in dem som snittblommor.
Bina gillar dem också.
På
senhösten växer jordskockorna som bäst, men när frosten
har fått bladen att vissna, kan man börja ta in knölarna.
De håller sig bäst om de får sitta kvar i jorden, men
om man väntar hård tjäle kan man ta in dem och lägga
dem i sand. Man kan också klippa ned de vissna stjälkarna och
lägga över ett tjockt lager med halm..
Det
brukar vara gott om knölar under plantorna, och ett par-tre plantor
brukar räcka till en middag.
Knölarna
är ofta ojämna och jordiga. Det första man gör är
därför att skrubba av dem så noga som möjligt
Sedan
kokar man dem. Om man försöker skala dem, som potatis, brukar
det inte bli mycket kvar.
När
de är mjuka mosar man dem i en sil (eller i ett tråg för
äppelmos) så att det mjuka innandömet kommer ned i skålen
under.
Därefter
häller man tillbaka moset i den rengjorda kastrullen och tillsätter
lite av spadet man kokat skockorna i.
Sedan
tillsätter man en sked créme fraiche, lite salt, peppar och
riven muskotnöt och rör om.
På
så sätt får man en väldigt god soppa/puré
som passar väldigt bra som höstmiddag eller -lunch.
N.B. Jordskockans kolhydrat är inulin, vilket är lite olika
potatisens stärkelse. Om man inte är van vid det blir man lite
kurrig i magen. Det enda man kan göra åt det är att äta
jordskockor eller svartrötter ofta.
Nästa
år kommer alla knölar, och rotbitar som man inte har hittat,
upp som nya plantor. Om man inte vill ha dem får man vara oerhört
noggrann när man plockar dem. Det enda sättet man kan vara helt
säker på att bli av med jordskockorna, är att flytta ifrån
dem.